vinter

vinter

måndag 8 augusti 2011

Kan man bli senil redan vid 37 års ålder?

På riktigt senildement alltså, så att man borde gå till läkaren eller så å bli ordentligt utredd.
Jag och säkert flera runtomkring mig börjar bli less på min virrighet nu faktiskt.

Väldigt stor del av min vakna tid går åt till att leta efter saker, speciellt sånt som jag just höll i mina händer å sen plötsligt inte har en aning om vart jag lagt. Det är nog det allra värsta å som konkret leder till riktiga problem.
Annat som man märker av detta på är att jag har svårare än nånsin att placera ihop ett ansikte jag möter med rätt namn. Blandar även ihop killarnas namn rätt ofta å då har jag bara 2 barn att hålla reda på. Jag vet att min gamla farmor höll på så där, blandade friskt med namnen på sina egna barn samt ett gäng med barnbarn. Sen var hon ju helt borta i demensdimmor de sista 10-15 åren i livet också..
Nä ska nog fasiken ta å ringa upp vårdcentalen imorrn, känner mig lite orolig på riktigt.
Har liksom ingen fokus å koncentration på vad folk säger heller märker jag, kan svara typ goddag yxskaft ibland eller så passerar bara allt förbi utan att fastna, total teflonpanna.
Höra av mig till nära å kära har jag ju aldrig varit världsmästare på direkt å om jag var dålig på det förut så är jag usel nu. Kan säga att jag ringer på söndag å det kanske jag faktiskt gör också men då kan det råka vara en söndag en månad eller ett ÅR senare typ. Ja ja nu kanske jag överdrev lite men faktiskt bara lite.
Hade tänkt å blogga ihop en lite sammanfattning om vår sommar som varit mest underbar å vi har hittat på en hel del men nu känner jag mig för trött för att orka tänka till så det får bli nån annan dag.. snart.. eh.. om jag inte glömmer bort det.
Jag å killarna tog med goa mamma å drog till Danmark i slutet på maj. Det har jag faktiskt skrivit ett inlägg om för ett tag sen å gissa vad? Nu när jag kom in här så fanns inte inlägget å då blev jag riktigt skraj först, tänkte att jag inte bara glömmer saker, jag hittar även på sånt som inte finns. Tack å lov så var det inte så illa, inlägget fanns faktiskt det var bara det att jag råkat lägga det i den gamla bloggen så om ni vill läsa om Danmarksresan å se lite bilder så klicka in i gamla bloggen här.

Nu natti natti!


1 kommentar:

  1. Det kan faktiskt vara ett (eller faktiskt flera) tecken på utbrändhet. Eller som det nu för tiden heter utmattningsdepression. Kolla upp det ordentligt i tid och lär dig att stressan ner ordentligt. För det är verkligen inte kul när det slår till.
    Ta hand om dig.
    Kram Lena B (Matildas mamma)

    SvaraRadera