Öronmysteriet löst!

Har haft småfeber å skitont i ena örat några dar. Riktigt jädra ont så jag t om åkte till farbror doktorn igår efter att ha rådfrågat sjukvårsupplysningen. Dock kändes det lite löjligt att sitta där i väntrummet å vara helt frisk med bara ett ont öra liksom.. Jag brukar nog vänta till jag känner mig lite mer döende innan jag använder mig av vården. Efer att doktorn lyst i örat kunde han bara konstatera att allt såg heelt normalt ut. Inte bra! Det måste ju betyda att jag drabbats av antingen en hjärnblödning eller tumör innanför örat surrade tankarna genast igång. Doktorn tyckte bara jag skulle gå hem å avvakta några dar. Fan jag hade ju satt mig å åkt till läkarn, klart det måste vara nåt allvarligt, bara han som inte fattade det.
Hur som helst så gick iaf mina funderingar till om det trots allt kunde vara en avbiten kindtand som ställde till det. Den har jag gått med sen typ i påskas å det kan ju kanske ha slunkit ner nån liten bacill däri som åker runt i nervbanorna där runt käkleden å krånglar.
Fick en akuttid idag på em å jag hade prickat helt rätt i mina spekulationer. Det var minsann det gamla tandskrället som ställt till med allt å jag fick t om se på röntgenbilden den nervtråd som gick exakt fram till den onda punkten innanför örat. Nu är det spolat å rensat å sen väntar rotfyllning längre fram å jag har inte alls ont längre. Dessutom visade en snabb undersökning av övriga tänder att de klarat sig bra trots att det var 12-13 år sedan senaste tandläkarbesöket. Inga hål, tjohoo!
Tror man kan säga att en av mina svaga sidor är att jag har en förmåga att skjuta upp saker å ting ibland..

Är också skitglad idag för att Tomas å hans pappa äntligen träffats igen efter att brutit kontakten i över ett år. Hela familjen är gladare å helare nu!

Bloggstruktur..

Kanske skulle vara trevligt med några teman å lite struktur här i bloggen.
Har alltid svajat omkring å velat över vilken nivå jag ska blogga på, hur personligt, vilka läsare jag vill nå osv..
Jag har bestämt mig för att vara så personlig jag kan utan att lämna ut något detaljerat om t ex Älskon som verkligen undanbett sig det å att jag bloggar för att nära å kära ska få en liten inblick i mitt liv å pojkarnas uppväxt. Vissa inlägg skriver jag betydligt mer utlämnande men väljer att inte publicera då utan ha mer som dagbok/minnen för egen del i framtiden.

Tänkte börja skriva en bra och dåligtlista för varje vecka och även en viktig eller oviktig to do grej. Vill få med lite kloka ord å citat också ibland som jag faktiskt sparar på å gärna delar med mig av.

Har tänkt börja använda mig av bloggen som ett slags motivationsverktyg också.
Bl a vad gäller en nu helt nödvändig uppryckning av min fullständigt förfallna kropp och helt försummade utseende. Undrar om det är för magstarkt att lägga upp bilder på den förhoppningsvis uppåtgående formkurvan å nedåtgående viktkurvan? Typ månadsvis? Vad tror ni?

Måste också göra upp en plan för att återerövra nån slags självförtroende och hitta min borttappade livsglädje och handlingskraft. Vill bli social å få tempo i tillvaron.
Bävar för men längtar efter att vända mig mot mina vänner och undra om de vill ha mig tillbaka trots att jag bara försvunnit ur vår vänskap de senaste åren då jag inte känt att jag orkat tillföra något bra alls.
Oj oj oj vad jag låter djup! Ha ha.. Är jag det eller? Ni som känner mig..
Fast en sån där ältande jobbig person som tänker jäkligt mycket otroligt kloka tankar och sen gör allt i det verkligen livet typ tvärtom, det är jag nog.. jaa å nu får jag göra det bästa av den jag är..
Tänka mindre å göra mer..
Vad ska jag annars göra?.. Liksom

Nähäpp, ingen ville köpa vårt fula gula hus..

Igår var det visning för 3:e gången av vårt hus i Södertälje.
Vi visste ju innan att det kunde bli så att ingen köper. Marknaden är ju enligt alla experter mer eller mindre stendöd och många spekulanter bidar sin tid och väntar på att säljarna ska bli desperata å dumpa priserna så småningom.. Men vi kommer inte rea ut vår kåk inte. Det blir till å leta nya hyresgäster istället. Det hade ju givetvis varit skönt att få sälja bort det så vi verkligen på allvar kan lämna det bakom oss å helt ta tag i vårt liv här i Mariefred men nu när det blev som det blev så kan man iaf trösta sig med att det antagligen innebär en ekonomisk fördel för oss att hyra ut några år till innan vi säljer.
Vi har ju bara haft huset i drygt 3 år. När vi köpte efter åratals husletande var avsikten förstås att vi skulle bo där väldigt länge. Vi var dumma och naiva nog att binda räntorna på halva lånen på 10 år vilket ju innebär att vi nu OM vi hade sålt skulle få betala en större summa till banken i ränteskillnad enbart för att lösa lånen i förtid. Såpass mycket pengar att vi i princip skulle hamna på precis plus-minus-noll om vi sålt för utropspris. Om vi väntar några år finns iaf chansen att vi kan göra en liten vinst.
Här e lite bilder från huset. Måste säga att de nuvarande hyresgästerna har det väldigt fint hemma hos oss ;-)

Vi har även snuddat vid tanken på att vi kanske måste flytta tillbaka om det är så illa att vi inte hittar några seriösa hyresgäster som kan ta över när de nuvarande flyttar.
Dock är vi rörande överens om att det är det absolut sista alternativet och att det skulle kännas helt förödane att flytta tillbaka pojkarna dit så dom tvingas gå i någon av Söderäljes katastofalt dåliga å stökiga skolor. Det finns en enda skola där som jag skulle kunna tänka mig att ha dom i och där är det inte lätt att få plats, en privatskola.
Dante har kommit in så fantastiskt fint i sin klass å det är verkligen ett gäng med urmysiga ungar. Klassfröken är en varm men ganska bestämd kortvuxen dam som verkligen på nolltid har fått råkoll på varje individ i gruppen och som barnen verkligen gillar. Tyckte allra först att hon kanske verkade lite mossig å gammalmodig men hon har vunnit mer och mer för varje dag och nu har hon verkligen vunnit hela mitt förtroende.
Dante är såå glad varje dag å berättar med stor entusiasm om allt han och kompisarna varit med om under dagen. Fast tjejer tycker han är jobbigt. Jätteblyg är han å svär bara tyst för sig själv om vi möter någon av tjejerna från klassen ute på stan eller nåt, svarar ytterst kort å besvärat om hon glatt utbrister HEEJ Dante!..

Finaste älskade klok-Dante. Ett antal tänder saknas å det är ju så charmigt!