Bruna bönor och fläsk

Normalt sett är det Tomas som står för matlagningen här hemma. Varför vet jag inte egentligen, han lär ju knappast vara sugen på att stå vid spisen igen när han kommer från jobbet men ändå blir det så.
Han är ju betydligt snabbare i köket än vad jag är och han håller väldigt rent och fint medans han jobbar. Maten blir oftast ganska god så jag ska ju inte klaga.. men det gör jag nog ändå liitegrann..
Jag gillar mat å tycker om att prova nya smaker och kombinationer samtidigt som jag har mina djupt rotade favvo-rätter medan han ser på mat som något att fylla magen med för att dämpa hunger och få i sig näring ungefär.
Han väljer ofta "menyn" efter plånboken, att det ska gå snabbt att laga och framför allt accepteras av våra små pet-i-maten-å-dissa-allt-okänt-skruttar.
T ajälv är trots sitt yrke ganska omogen i sin mat-smak,anser att hemlagade köttbullar inte är godare än mamma scans, han föredrar kebab eller pizza om vi ska äta gott å unna oss nån kväll. Sen det som faktiskt stör mig mest, i nästan alla rätter ska det blandas i div kryddmixer, buljong, redingspulver å annat som tar över å gör att allt smakar likadant. Tror han tagit skada av att ha jobbat i storkök så länge å speciellt nu i skolkök där stora mängder mat måste framställas till en nästintill obefintlig kostnad å då måste man väl häva i div smakersättare istället för de riktiga ingridienserna som kostar för mycket..

Men nu är kocken skadad, halleluja, å den taffliga mamman i huset har tagit över köket.
Jag hade faktiskt glömt att det är såå kul att laga mat. Dessutom har jag fått en liten uppenbarelse: Jag är ju fan riktigt bra på det dessutom. Den här senaste veckan har jag fått härja fritt både med att bestämma maträtter, inhandlandet å tillagningen å jäklar vad alla har ätit.
Just idag blev det fläsk och bruna bönor. Härom dagen önskade sig den skadade kocken pizza, å de små mat-dissarna ville ha tacos, då komponerade jag ihop en suupergod hemmagjord tacopizza.
En helt ljuvlig kantarellpaj slog jag ihop igår också av svampen jag fick av Sangwan med familj när vi var och hälsade på hos pappsen i stugan. Men den pajen delar jag inte med mig av, he he
Vem vet, imorrn kanske jag t om bakar nåt..

Shopping= kortvarig men genuin, äkta lycka

Ytlig? Japp ibland.. men det är kul att shoppa å att sen få visa upp grejerna här.
Nu har jag börjat inhandla vintergarderoben till grabbarna. Redan för ett par veckor sedan fyndade jag denna till Elton på Lindex när jag hade 30% rabatt på ett köp.. Så det blev 489 kr för en vind och vattentät å urmysig overall, helt ok..

(bilder från lindex.com)

Sen lite matchande mössa, halskrage å vantar till förstås.. Känner mig helnöjd måste jag säga.
Skor till Elton slipper jag förhoppningsvis köpa denna vinter, tror att det ska finnas som han kan ärva av Dante.
Nu till hösten å förvintern å alla de där plusgradiga slaskdagarna som är obligatoriska under svensk vinter är jag grymt sugen på att köpa denna till Elton..

(bilden lånad från polarn o pyrets hemsida)
Har klämt å känt och den verkar så jäkla bekväm å bra. Helt vattentät, slitstark, mjuk å smidig att röra sig med å med andasfunktion. Avtagbart fleecefoder också så man kan i princip börja använda den nu direkt om man tar bort det. Annars så brukar jag ha Didrikssons boardman set till grabbarna som också är bra men inte i närheten av mjukhet osv som denna.

Dante har en ny Didrikssonjacka å termobrallor som jag Traderafyndade på off-season i våras men han vill helst ha en overall. Han tycker fortfarande att det är smidigast att klä på sig och även att det är skönare när han leker i snön att det inte glipar och läcker in nånstans så till honom har jag beställt en sån här:

(bilden lånad från polarn och pyrets hemsida)

POP är ju dyrt men erkänt bra kvalité å jag resonerar som så att när det är till Dante så kan Elton ärva och när det är till Elton kan ett välanvänt men välvårdat ytterplagg lätt ge halva nypriset tillbaka på tradera inför nästa vinter.

Dante kommer nog behöva skor också, både allvädersstövlar å riktigt varma vinterkängor.. tips? Viking har vi haft flera gånger och varit nöjda men kanske finns andra mer prisvärda alternativ.

Typskada för medelålders män..

Jag var så glad i söndags för vi hade en riktig toppenhelg med helledigt för mig å grabbarna träffade nya kompisar å lekte massor. Jag skulle dessutom få jobba dagpass på måndagen å T skulle för första gången lämna på dagis å skola då. Han hade första innebandyträningen inbokad på söndagskvällen också med ett gäng gamla bekantingar från Södertälje som också flyttat ut hit på senare dar.
Hur som helst blev glädjen ganska abrupt avbruten när Tomas kom inhoppandes här på ett ben en halvtimma efter att innebandyn skulle börja. Då har han lyckats slita av hälsenan..
Det blev bara att ta upp de nynattade grabbarna å åka iväg till akuten. Tyvärr visade det sig vara ett osmart drag att åka till Södertälje där T dock fick komma in i princip direkt. Han hade även turen att få träffa just en ortopedläkare som snabbt konstaterade att hälsenan var helt av. Men eftersom vi numera tillhör sörmlands landsting så fick han lindad fot, smärtstillande å en remiss för att få skadan åtgärdad på mälsarsjukhuset i Eskilstuna istället.
Så igår bar det iväg dit och han blev tillfälligt gipsad då de hade långa köer till operation. Jag han precis hem å hämta boysen för att sen infinna mig i E-tuna igen å kvittera ut min bleke gube med tillhörande gipspaket.
Sen tog vi samma tur idag igen på fm då de hörde av sig igår och meddelade att han fått en tid för op kl 11. Nu sitter jag å e nästan lite orolig då jag ännu inte hört nåt om hur det gått. Har googlat en del om den här skadan och bl a fått fram att det är väldigt lång återhämtningstid, först 6-10 veckor med gips och sedan ytterligare tid med sjukgymnastik osv. Det stod även på flera ställen att detta är en typskada för medelålders män som påbörjar eller återupptar idrottsaktivitet.. Tomas lyckades faktiskt fnissa lite just när jag läste upp den infon men annars är det nog rätt eländigt mest just nu. Dålig tajming är det väl alltid med sånt här förstås men det ÄR mycket just nu..
Idag har jag lämnat boysen, skjutsat T till sjukhuset. Handlat mat. Ringt mäklaren, avbokat tandläkarbesök, lagat middag som vi kan värma sen, pratat med mitt och hans jobb, han blir ju borta länge, jag förmodligen nån vecka också då han inte kommer kunna ta hand om barnen direkt efter op osv. Nu är det snart dags för hämtning av boysen igen å så ytterligare en resa till E-tuna då för att hämta hem den medelålders mannen med sin idrottskada..

Ljusare tankar!

Nu har det varit en ganska jobbig period och då är det lätt att se lite negativt på allt möjligt och att förstora upp vanliga små vardagsproblem till riktiga livskriser.
Som tur är behövs ibland inte så mycket för att vända hela känslan. Igår hämtade jag för första gången en glad Elton som hade haft KUL på dagis.
Sen brottade jag ner en av de inre demonerna vad gäller vårt gula hus. Var där igår med hyresgästerna och gick runt och tittade hur huset "mådde" osv. Hade mina farhågor efter att exgrannar och andra kommit med hintar om att de inte sköter huset men istället blev jag mycket glatt överraskad. Hade inte varit där sedan i mars när vi flyttade ut.
Nu ska jag ta itu med att vika in ett par maskiner tvätt och sen riva av en städning av lägenheten innan det är dags för barnhämtning och sedan jobb. Lördag och söndag är ledigt och ska ägnas åt familjemys!
Tjingeling!

Mammahjärtat..

Inför den här terminen när Dante gått å blivit skolkille har det funnits en del oro såklart över hur han ska greja det.. Vår älskade lille känslige pojk. Till min stora glädje stortrivs han och det går helt strålande. Skolan är nåt han längtat efter länge och han var såå redo. Tror han känner sig trygg med att dagen i stort sett är planerad och består av styrda aktiviteter. Jag blir helt varm i hjärtat av att se honom skutta in på skolgården med sin stora rygga hoppandes på ryggen å sen höra honm hälsa glatt på kompisarna.

Elton däremot har det skitjobbigt på dagis nu (jag vet att det heter förskola numera men vem bryr sig?)Det började redan i slutet på förra terminen då han inte alls ville vara med kompisarna och leka, han hängde efter Dante mest och ville bara sitta bredvid och titta på.
Så har det fortsatt även denna termin och det är verkligen pest att behöva lämna honom där.
Jag vet ju att han behöver samspelet med jämnåriga å allt det där men och inte alls blir hjälpt av att vara med mamma.. Men det är fysiskt smärta jag känner i mammahjärtat när jag vinkar åt min gråtande skrutt på morgonen och sedan vid hämtning får veta att han varit dämpad och håller sig utanför leken hela dagen.
Min insats som mamma är det enda som betyder något i livet just nu och en sån här sak får mig i gungning riktigt ordentligt.
Från fler håll har jag fått höra att vi gett våra barn för "mycket" vad gäller uppmärksamhet, tid, omsorg och engagemang.. att vi på så sätt "isolerar" dom gentemot omvärlden.. jag vill inte tro att det är så men kanske är det sant. :,-(

Sparlåga..

En ganska lång tid nu har jag liksom vari på sparlåga i livet.  Har ingen direkt fokus på någonting alls förutom barnen.

Jobbet med bara massa pass på kvällar och helger är en högst tillfällig lösning (hoppas jag) tills jag får ett dagtidsjobb. Problemet är att det finns väldigt få jobb inom vettigt avstånd som jag är kvalificerad att söka. Är egentligen sugen på att plugga men ekonomin talar emot och dessutom måste man ju veta då vad man vill bli.
Sen har vi huset i Södertälje som hänger som ett orosmoln ovanför hela tiden. Att ha det uthyrt är väl ett ok andrahandsalternativ men det är hela tiden en stress över att något kan gå fel där, att det blir dyra vattenläckor, att hyresgästerna förstör massa i huset, att hyran inte betalas som den ska, att räntorna skenar iväg osv. Det skulle vara en oerhörd lättnad om vi fick sälja det.
Jag och T glider isär alltmer då han lätt fastnar i det negativa i tillvaron och jag orkar inte hålla skenet uppe själv hela tiden..
Jag behöver nåt som sparkar igång livsgnistan, energin och glädjen igen.. men vad? Vill inte känna att tillvaron bara är en mellanfas man måste igenom liksom, vill leva varje dag!