Mammasjälvförtroendet nedåt..

De senaste dagarna har varit lite jobbiga.
Dante har haft ett par riktiga drama-queen-svära-förstöra-slåss-å-sen-gråtmaraton-utbrott. Ja nästan varje dag har det varit nåt. Ofta flippar han ut när vi har det som trevligas och mest harmoniskt. Eller rättare sagt om någon råkar sätta ord på hur bra och mysigt allt är, då står han liksom inte ut med tanken å kan boxa till nån eller paja en grej mitt framför ögonen på oss. Blir man arg så vrålar han bara att han inte bryr sig, kanske skrattar lite också, man bara står som en maktlös jäkla idiot där och undrar vad man gjort för fel. Tar man det lugnt och pedagogiskt och förklarar att vi blir ledsna av hans sätt så gråter han, länge och hjärtskärande. Båda alternativen sliter hårt på humöret och självförtroendet som förälder.

Jag ägnar massor av tid till att fundera över varför osv det det blir så här. Är det flytten? Att jag och T är så olika och ofta tycker olika? Att jag egentligen är för snäll och kanske borde ha mer regler? Att han har det jobbigt med nåt, typ nån som är dum på dagis eller så..
Som här om dan när vi satt och gjorde pärlplattor å allt var toppen så utbrast plötsligt Elton att Dantes var såå fin. Dante vrålar "håll käften". Jag morrar till att så säger vi inte till varandra. Å sen fortsätter vi en stund till och han blir klar med sin platta. Jag råkar nämna att den blev jättebra och då vevar han plötsligt ner den på golvet å får sen såklart gråtbryt.
Brukar det bli så här i 6årsåldern?
Har pratat med bvc som bekräftade att 6-åringar ofta kan vara väldigt komplexa små varelser som ibland kan liknas vid små monster.
Just nu är jag iaf en ledsen å orolig mamma.. vill inte se mitt barn sådär arg och ledsen varje dag.
Har också ett tillfälligt depp med kalla fötter över att det bara är en vecka kvar för barnen på deras nuvarande dagis. Fan vad jag kommer att sakna vissa av personalen där! Känns som att dom är nästan de enda förutom mig och T som verkligen känner våra killar.

Nä nu sova. Imorrn börjar min tunga jobbhelg igen. 32 timmar ska jag tillbringa på macken från kl 16:00 på fredag em till 00:30 på sön kväll.

Vårskor beställda till de goaste!

Jo jag vet att jag hade tänkt mig 2011 som ett sparsamt år. Hålla inköpen nere och alltid först kolla second hand alternativen innan jag köper nåt...
MEN skor till killarna är ju viktigt. Just den storleken som Elton har nu eller kommer att ha i vår finns inget vettigt kvar efter Dante att ärva och storebror måste såklart få nya då han inte har nån att ärva av.
Vi har ett par promenadskor från KAVAT som varit såå bra och Elton fullkomligt älskar dom. Det syns inte alls att de använts massor av två barn men nu börjar de tyvärr bli för små. Jag har hållit utkik på Tradera men inget bra har dykt upp och just den modellen säljs såklart inte längre i affärerna heller. Nu hittadejag liknande skor på en e-butik så jag köp-klickade.. Med gult till Elton å grönt till Dante.

Och nu när jag ändå har åkt dit på min last igen, nämligen nätshopping så kan jag erkänna att jag även köpt denna å paketet ligger å väntar på att hämtas ut. Just nu är jag såå inne på det här med volanger, gillar det verkligen jättejättemycket. Frågan är bara vad jag kommer tycka om min garderob ifall den innehåller många volangplagg om nåt år eller så när det är totalt ute. Fast iofs är jag inte direkt den som följer modet... Om jag gillar ett plagg så brukar jag inte sluta tycka det är snyggt bara för att det är omodernt.
Oj vad fint jag argumenterar mot mig själv för att göra mina köp "godkända"

Å angående mitt köp-klick-beroende får jag väl gå med i anonyma nätshoppomaner så småningom för att komma ur det.. men än så länge är det lugnt (vilket stadium är man på när man bagatelliserar sitt beteende?)
;-)

Lite ytligt ha-begär

Vi var på MIO igår å jag blev smått kär i den här matgruppen. Speciellt bordet var ooootroligt fint!
Om nån råkar köpa ett set för mycket av dessa möbler så går det jättebra att dumpa dom hos oss..

Just nu kommer jag iofs inte riktigt ihåg hur pass stort köket var i nya lägenheten, den finns ju en möjlighet att detta inte skulle få plats där men om nån dyker upp med dessa möbler där så löser jag det promlemet då!

Nu är det inte ens 2 veckor kvar till flytt. Ska bli skönt när det är klart å vi ser fram emot att möta våren i Mariefred.
Finns dock några saker jag kommer sakna härifrån. Dels ytorna här i huset, bortskämda har vi nog blivit med både badrum, duchrum å 2 gäst-toaletter. Badkar och bastu är iaf största förlusten känner jag. Nu ska hela familjen samsas om en enda toa där det bara finns dusch.
Sen är det ju det här med killarnas fantastiska dagispersonal, är rädd att de inte kommer bli lika bra på nya dagiset.
Så sist men inte minst har vi ju bästa grannfamiljen några hus bort. Kommer sakna att bara kunna springa över på lite spontanfika eller att ungarna går emellan å kan leka närsomhelst. Speciellt Elton och deras lilltjej har ett speciellt band som jag önskar att vi kan hålla ihop. Dom är ju nästan exakt lika gamla. Tycker verkligen om varandra och verkar vara lite sammanflätade av ödet också då de döptes samtidigt, skolades in på dagis ihop.. Hoppas att ödet fortsätter och föra oss samman så att de också hamnar i Mariefred till slut.

Fick veta av Älskos kusin att våra nya grannar på våningen under kommer bli en barnfamilj med barn i samma ålder som våra. Det känns jättekul! Det känns även väldans kul att vi troligen kommer börja ha mer kontakt med just T:s kusin Carro och hennes familj som bor där å även en av mina gamla Komvux-tjejer Mary som numera är Mariefredsbor.

Kraften återvänder!

Sitter å lunchar på jobbet inför första kvällspasset på en dryg vecka nu. Ögonen förkylningsskaver lite, hostar å snörvlar å ser allmänt blek å risig ut... MEN jäklar vad glad jag är att vara nästan frisk igen. Det som började med Eltons febertopp urartade sedan till en hemsk infuensa för hela familjen. Mest jag å Tomas tack å lov. Skulle inte förvåna mig om det var värsta sortens svininfluensa tom. Herrejösses vad dålig jag var. Allt i kroppen gjorde ont och jag hade sån frossa att jag knappt tog mig upp för å gå på toa ens. Låg helt knockad i nästan 3 dar och det fanns inte en antydan till energi i varken kropp eller själ.
Nu njuter jag av att vara på benen å vetskapen att jag överlevt å att det snart är mars å då blir det VÅR och vi flyttar!

Nu blommar asfalten...

Fast inte bokstavligt talat då. Eller det vet jag ju iofs inte eftersom asfalten ligger begravd låångt nere under ett tjockt lager snö.
Anledningen till mitt uttryck är att T, alltså min kära Älsko plötsligt drabbats av bröllopfeber. Han vill ju också att vi gifter oss förstås men har tidigare liksom tyckt att vi inte behöver göra så stor grej av det. Men nu helt plötsligt är det han som pratar om att boka värdshuset i Mariefred med 3 eller 4 rätters och ca 60 gäster, han hade t om varit inne å läst på deras hemsida å tyckte att det inte blir sååå dyrt, hmm undrar vad han missade att räkna med då.. varmrätten kanske... Han har även förvånat mig totalt genom att börja prata om att jag borde ha en klänning med långt släp eftersom det kunde se fint ut å bli coola bröllopsbilder i den extremt långa trappan upp till kyrkan. Jag trodde typ inte ens han tyckte det var nödvändigt med bröllopsklänning öht å jag visste definitivt inte att han lagt märke till att vissa modeller har släp. hehe
Kanske kommer hans inspiration från att både den fina kyrkan och värdshuset är typ våra närmaste grannar sen när vi flyttar.

Hur som helst så får iallfall käre Älsko fatta att nu har han satt igång den här karusellen så jag förklarar härmed planering av bröllop 2012 startad.. wihii vad kul!

Elton sjukling..

Peppar peppar, sa jag härom dan, det var faktiskt länge sen barnen var sjuka nu. Detta trots att man hört om att alla runtomkring varit sjuka hit och dit.
Jag vet att man inte ska göra såna uttalanden för då blir nån sjuk direkt men nu kan han ju ha blivit smittad på dagis också iofs eller av sin far som haft feber å halsont hela veckan.
Hur som helst så möttes jag av T bärandes på skållhet Elton inatt när jag kom hem från jobbet. Då hade dom just varit uppe och tagit alvedon. Tog nästan två timmar sen innan lillskrutt svalnade av något och somnade om igen.
Hade småpanik inatt över hur jag skulle hinna sova nåt eftersom jag ska jobba även ikväll. Dock känns det lugnare nu när det visade sig att pojkarna hade den goda smaken att sova ända till 8 imorse och därmed ge sin mor hela 5 timmars sömn. Det klarar man sig ju på iaf.
Just nu är sjuklingen relativt pigg och spelar Mario kart på nedervåningen med Dante.
Vi skulle ha åkt till ögonmottagningen på Huddinge med Elton idag. Ett riktigt äventyr hade vi planerat, skulle nämligen ha tagit PENDELTÅGET dit. Det är något väldigt exotiskt för dessa två.
Eftersom avelsmaterialet på moderns sida visat sig vara tvivelaktigt när det gäller synen så bestämdes det att Eltons ögon skulle kollas redan nu efter 3-årskollen.

Jag har fått en uppenbarelse!

Nu vet jag vad jag ska bli när jag blir stor...
Eller iallafall inom vilket område jag vill utbilda mig och så småningom jobba.
SOCIAL OMSORG tror jag är grejen för mig. Massor av inriktningar finns det å oavsett om jag stannar vid att bli personlig assistent eller kriminalvårdare eller nåt mer avancerat som specialpedagog, socionom eller terapeut av nåt slag så finns det gott om jobb och jag får göra en insats både för enskilda personer och för samhället. Stora chanser finns att få jobba med barn och ungdomar vilket jag verkligen vill.
Jag gillar att förstå människor och vill gärna hjälpa folk att göra det bästa av sin situation.

Jag vill sätta igång nu. Men som vanligt kommer denna ljusa idé med all sin sprudlande motivation när terminen redan startat så jag blir tvungen att invänta nästa terminsstart. Kanske är det bra iofs för då kan jag ju lägga upp en vettig utbildningsplan. Behöver ju utblilda mig från grunden och de första stegen kommer jag läsa på distans. Ska försöka hitta nån passande KY-utbildning så att jag får in en fot och sen leta mig vidare inom nån specialgren. Annars kanske jag får ta å läsa omvårdnadsprogrammet som är gýmnasiestudier, 3 terminer och verkar ge en bra grund.
Ska nog ta å ringa en studievägledare imorrn!
Tjohooo! Äntligen ett mål.. å nåt som känns meningsfullt dessutom, inte enbart en inkomstkälla!

Älskade lille Dante 6 år stor!

27 januari fyllde han år vår goding! Vi firade honom först på morgonen med paket å frukostbricka med kladdkaka å levande ljus.

Sen hade han med sig vindruvor och honungsmelon och bjöd på dagis. Just då tyckte han iofs det blev lite för  mycket uppmärksamhet när dom skulle sjunga också för då hävde han ur sig några svordomar å gick till rummet bredvid. Han är ju inte killen som gillar att stå i centrum kanske.. gullgubben!
Kalasmiddag intogs sedan på Heron City, Dante valde kinamat. Där fick han även välja sig en present på Media markt vilket inte helt otippat blev ett spel till Wii.
Dagen efter kom farfar och Babbi och firade honom här och på söndag blir det ännu mer firande då vi ska ut och äta med bl a kusiner och mormor.
Helt otroligt vilket privilegium det är att vara mamma till en sån underbar unge som Dante är. Undrar ibland vad jag gjort för fantastiska gärningar som förtjänat att få så otroligt fina barn..
Med risk för att låta dramatisk, flummig och djup så kan jag nog säga att det var för 6 år sen, den 27 januari 2005 som mitt liv började på riktigt. Åtminstone var det då jag började uppskatta det ordentligt, varje dag.
Här är en länk som beskriver hur det gick till när vi fick vår efterlängtade lille kille!
http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-50/b17776.html
Där kan man även läsa om när Elton föddes.