Har haft småfeber å skitont i ena örat några dar. Riktigt jädra ont så jag t om åkte till farbror doktorn igår efter att ha rådfrågat sjukvårsupplysningen. Dock kändes det lite löjligt att sitta där i väntrummet å vara helt frisk med bara ett ont öra liksom.. Jag brukar nog vänta till jag känner mig lite mer döende innan jag använder mig av vården. Efer att doktorn lyst i örat kunde han bara konstatera att allt såg heelt normalt ut. Inte bra! Det måste ju betyda att jag drabbats av antingen en hjärnblödning eller tumör innanför örat surrade tankarna genast igång. Doktorn tyckte bara jag skulle gå hem å avvakta några dar. Fan jag hade ju satt mig å åkt till läkarn, klart det måste vara nåt allvarligt, bara han som inte fattade det.
Hur som helst så gick iaf mina funderingar till om det trots allt kunde vara en avbiten kindtand som ställde till det. Den har jag gått med sen typ i påskas å det kan ju kanske ha slunkit ner nån liten bacill däri som åker runt i nervbanorna där runt käkleden å krånglar.
Fick en akuttid idag på em å jag hade prickat helt rätt i mina spekulationer. Det var minsann det gamla tandskrället som ställt till med allt å jag fick t om se på röntgenbilden den nervtråd som gick exakt fram till den onda punkten innanför örat. Nu är det spolat å rensat å sen väntar rotfyllning längre fram å jag har inte alls ont längre. Dessutom visade en snabb undersökning av övriga tänder att de klarat sig bra trots att det var 12-13 år sedan senaste tandläkarbesöket. Inga hål, tjohoo!
Tror man kan säga att en av mina svaga sidor är att jag har en förmåga att skjuta upp saker å ting ibland..
Är också skitglad idag för att Tomas å hans pappa äntligen träffats igen efter att brutit kontakten i över ett år. Hela familjen är gladare å helare nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar